Melodisk trallpunk, distad blues-rock och mandolin, lite av ingredienserna runt ett blandat gäng musiker denna lördag eftermiddag i mitten av december. Vi ska omfamnas av en musikupplevelse av blandat slag när männen och kvinnorna som format Out n’ Loud i Hedemora presenterar denna lördags musik-meny, spontant och välplanerat i kombination.
Eftermiddag i lilla Hedemora, – småstaden med ungefär sju och ett halvt tusen invånare i tätorten, och det dubbla om man räknar hela kommunen – klockan närmar sig fjorton och i denna sena decemberdag kommer mörkret strax att lägga sig. Reflexerna i ett lätt snöfall hjälper det sista ljuset att lysa lite längre. Det om möjligt obefintliga ljudet från trafiken runt omkring får hjälp av snön att dämpa sig ytterligare. Hedemora Stadshotell visar skylten i ena änden av ett större huskomplex, i den den andra änden Kingen – Kings Arms puben, samma hus olika upplevelser. Affischer på stans anslagstavlor och Facebook visar innehållet för kvällen. En musikupplevelse – fem akter, fyra timmar – på bästa ”pensionärstid”.
Dryga veckan tidigare, en träff på puben Kings Arms, har grundarna till Out n’ Loud – Mattias Kärvemo, Helén Blom, Stefan ”Cuba” Arnesson och Lotta Källström, berättat historien om starten av Out n’ Loud. Utvecklingen gick från Tonträffen via Dalarock och nu står vi här mitt i något unikt för Dalarna – Out n’ Loud. Livemusiken lever!
Hedemora stadshotell är två hopbyggda byggnader i Hedemora, Dalarnas län. Byggnaden vid Stora torget byggdes 1860. 1930 byggdes huset åt Hökartorget till, och idag ligger där Stadshotellets pub Kings Arms, Kingen.
Entré genom puben eller hotellet, de flesta väljer hotellets entré. Går du genom puben kan du av krögaren Tommy serveras en Guinness, med skumkrona du kan skriva ditt namn i skojar Tommy, på vägen upp till festsalen. En festsal som ger känslan av att du kliver in på ett disco, ett rum med discokulor och ljusramper, dock nersläckta idag. En discokula, lite dammig, visar att discot inte används för ofta – något hotellgäster som bara vill sova gläds åt.
En timme kvar, scenen är uppbyggd samma dag, tungt svart tyg täcker väggen bakom, ett arrangemang för att dämpa slamret i en lokal som inte är avsedd för live-musik. De ideella krafter som finns tillsammans med grundarna, samlades vid tiotiden på morgonen och har hjälpts åt att färdigställa den. Den tidiga publiken som just nu har lite högre medelålder greppar en öl och ler. Kollekt-hinkarna på plats, en på bardisken och en på högtalaren framme vid scenen. En välfylld bar när det gäller spritdrycker, i detta forum helt i onödan – publiken dricker helst öl.
-Vi har gjort seriösa försök att locka yngre publik till våra tidiga arrangemang men det verkar inte fungera, de vill gå ut senare, säger Mattias Kärvemo. Ungdomarna vill festa till ordentligt före och kommer vrålpackade vid halv ett sådär. Den publik som kommer nu lyssnar verkligen på musiken och har ögonen mot scenen. Och artisterna uppskattar verkligen detta. Ska vi locka den yngre delen av publik får vi nog ta hit artister på nivå motsvarande Avicii.
-Man har spelat, roddat av, fått käka, ta en öl efter spelningen och klockan är knappt åtta på kvällen, sade Hasse i Nomads vid en tidigare spelning för knappa året sedan.
Hade det varit i Stockholm de spelat hade de inte ens börjat gå till lokalen vid denna tid. Helt okej för musiker som kommit upp lite i ålder.
Scenen riggad, soundcheck. En ljudtekniker, Stefan Edberg, någon som grundarna anser som central för att det ska bli professionellt när det gäller att möta musikerna på ett plan som ger ett ljud de vill ha. Ett bra PA kräver en bra tekniker. En padda i handen och ett pekande och nickande mot artisterna och ljudet är fixat.
-Utan honom skulle vi inte kunna hålla på, säger Mattias Kärvemo.
Publiken börjar komma, baren är tom till början. Ordningsvakter behövs inte. Mer rum finns i form av en större matsal varsamt renoverad, möblerad med gamla tunga möbler, där man bara kan vara.
Artister laddar, nervositet finns även bland de rutinerade. Sitter ljudet som det ska?
Klockan blir fjorton, Mattias Järvemo tar mikrofonen på scenen och välkomnar publiken.
-Husband? Nästan att de är det, Norman Bates först ut på scen denna eftermiddag, välkomna!
Tungt – fläskigt distad gitarr, ett tungt beat – bas och trummor, fyller lokalen. Efter några egna låtar ropar publiken – Goin’ Home, och de menar naturligtvis inte att gå hem, Goin’ Home är låten de vill höra från Norman Bates.
-Fan vad många band det finns som levererar och gör det proffsigt, jag är förvånad, säger Mattias Kärvemo.
Flickor med julprydnader i frisyrerna, vänder sitt intresse åter till sina mobiler.
Nästa artist på scen, Andreas Ljusteräng, nätverket Dalapops bidrag. Andreas med rötter i grannkommunen Säter kommer med akustisk gitarr och eget material i bagaget.
Dalapop är en förening som bildats för att hjälpa den kommunala trögheten en bit på vägen att bli mindre tröga och hjälpa band och musiker framåt.
Säters kommun har använt sig av ”Jag är tokig i Säter” som slogan i sex år. Inte helt utan att dra på sig flera kritiska röster för detta. En dubbeltydig formulering som både anspelar på att det är lätt att förälska sig i kommunen i Dalarna, och på den psykiatriska klinik som funnits på orten i över hundra år.
Andreas skriver eget material på både engelska och svenska. 2017 slog han igenom över en natt med sin låt ”Galet tokig i Säter” som i dagsläget har över 100 000 streams på Spotify och har blivit något av en nationalsång för Hedemoras grannkommun i norr. Efter en utlevelse på scen genom sin gitarr och sång avslutar han med nämnda låt till publikens jubel, fansens armar är galet vidöppna.
Ett snabbt byte på scen och nästa gäng kliver upp – Aktivt Hjärnsläpp.
Melodiskt trallpunkband från Falun. Publiken ökar i antal och ljudnivå, pubstämning börjar kännas. Kontrasterna i publiken – med tyngd åt lite äldre, skägg och slokhattar, kepsar och flätor, t-shirts med urtvättat tryck och slips blandat, ett par mindre barn fick följa med förälder och har hörselkåpor i rosa och gröna färger på huvudet – det är rock-n-roll.
Aktivt hjärnsläpp kör en intim och enda spelning för i år. Bandet framför låtar som dom aldrig har spelat innan men även gamla heliga hits.
-Det här sprider sig mellan musiker, Out n’ Loud är så jävla roligt att ni måste ju bara spela där, berättar Stefan ”Cuba” Arnesson han hört musiker prata sinsemellan om.
-Men det gäller ju att blanda genrerna så att hela sammanvävda evenemanget blir bra. Inte bara exempelvis vrålpunk hela tiden, det gäller att blanda lagom, säger Helén Blom leende.
Hinkarna går runt för insamling.
-Trumskinn och ljudtekniker är de små utgifter vi har. Artisterna får mat, resa och eventuellt hotellrum om de behöver som gage, säger Mattias Järvemo.
-Och han som hjälper oss med affischerna är också en klippa som gör att det flyter, fyller Stefan ”Cuba” Arnesson på.
Tommy & The Happy Hookers är nästa gäng på scen. Lite lågmäld pop/rock, den 12-strängade gitarren bygger en fyllig grund i musiken.
-Tänker lite på Suede när jag hör gitarrerna glittra, en replik någonstans i publiken.
-De artister som gjort att syret tagit slut i lokalen har varit artister som Sator och Ebbot, säger Mattias Järvemo i en kommentar till frågan om höjdargig. Misslyckade föreställningar har vi inte haft. Inte ännu, skrattar Mattias Järvemo.
Eftermiddagen övergår i tidig kväll. Mattias Kärvemo meddelar via mikrofonen om en liten längre paus innan nästa och sista artisten för dagen går på.
Nu roddar man inte bara om på scenen, nu roddar man av scenen totalt. Och in kommer stränginstrument av mer akustiskt slag. Kontrabas, banjo, mandolin och naturligtvis – gitarrer, även dessa akustiska bärs in och stäms.
-Vi har ett gäng runt oss som dyker upp när vi behöver och hjälper till, de är ovärdeliga, säger Helén Blom.
-Ett av många gig som vi minns lite extra är Hellsingland Underground, gitarristerna låg i limboställning på golvet i en gitarrduell, berättar Lotta Källström i en tillbakablick på ögonblick som vi minns.
Ett band som dragit stor publik på arenor i Tyskland gav järnet här i Hedemora. Då höll Out n’ Loud till i nedre delen av hotellet och det var väl inte den bästa lokalen för att ge artisterna rättvisa. Lite fördröjning i spelschemat för dagen hade gjort att Hellsingland Underground gick på vid halvsju-tiden på kvällen och publiken hade mattats av något, kanske mattats av lite för mycket.
Publiken behöver inte upplysas om nästa artist, alla har förstått att det är Timo Räisänen. Och nu kommer Mattias Järvemos tidigare kommentar om problem att få hit ungdomligare publik på skam, medelåldern sjunker i lika hög grad som publiken fylls på. Och den fylls verkligen på, de som lämnar sin ståplats nu får problem att hitta åter, det är fullt nu när Timo äntrar scenen. Franska Trion står det på hans skinnkeps, syftar på sättningen i bandet? I övrigt helt klädd i rött, till och med röda skor, förestående jul till äran.
Timo Räisänen tolkar julen är skrivet på affischerna, och är vad det blir. Traditionella jullåtar i mycket och mer otraditionella arrangemang.
-Finns det whisky i baren därnere, frågar Timo ut i publiken och strax är den levererad till hans hand. Shane MacGowan kunde inte gjort det bättre. Stämningen på topp, publiken nöjd när Fairytail of New York kommer i egen tappning. Och nu någonstans i showen känns syrebristen lika stor som utrymmet i lokalen är litet.
Naturligtvis vill publiken ha mer musik, extranumren tar resten av syret i rummet – nöjd publik, och mycket mer nöjda arrangörer förenas i leenden.
En man som inte representerar genomsnittspubliken somnar med tungt huvud på sin stol, barn som fick följa med sina föräldrar lyfter av sina hörselskydd när musiken tystnat.
Barpersonalen plockar lojt av borden från glas och flaskor i samma takt som publiken lämnar ”discorummet”.
-Framtiden? Vi summerar en säsong och sen tycker vi till – ska vi köra en säsong till? Ja, vi ses i januari 2019, svarar Mattias Kärvemo på framtidsfrågan.
Faktaruta:
Tonkällan: Började med ett musikcafé 1980. Idén kom att det var dags att öppna ett ställe för alla musikintresserade i Hedemora. Resultatet blev Musikcaféet Tonkällan som senare utvecklades, växte och blev Dalarock. Lokal under Vasaskolan i skyddsrummet, kallades Bunkern.
Dalarocken: En musikfestival som ägde rum i Hedemora, Dalarna under åren 1981 till 1996. Det började som en endagsfestival men var på slutet en av Sveriges största musikfestivaler med upp till 20 000 besökare under tre dagar. Det var en festival som drog både allt ifrån barn och ungdomar till vuxna och pensionärer.
Dalapop: Ett resurs- och produktionscentrum för populärmusik från Dalarna.
Stöttar och hjälper artister, band, producenter, arrangörer och andra inom musikbranschen med tips, rådgivning och personella eller ekonomiska stöd för att ta nästa steg i sin karriär.
Out n’ Loud: Startades 2014, Mattias Kärvemo, Stefan ”Cuba” Arnesson, Helén Blom, Lotta Källström – kärntruppen
BluesJam: Ett arrangemang på Kings Arms, puben i andra delen av byggnaden.