Stockholm är fantastiskt – Stockholm Söder om möjligt ännu mer fantastiskt. Götgatan pulserar av liv, Götgatsbacken än mer puls. Här finns det mesta och det finns samtidigt. Människor trängs på trottoarerna, gissar att de flesta har bråttom hem nu. Promenad i kylan längs kullerstensklädda trottoarer. Sirener, hantverkarbilar blandas med SUV:ar, intrycken blir mäktiga när man är van småstadslunken. Kyligt väder möter en lantis på promenad.
Fantastisk arkitektur med massor av putsade fasader blandas med tegelfasader, det är bara så vackert. Fasadernas olika färger lyser starkt i skenet av en sol på väg ner, plåttak blänker guldliknande.
Tidigare på dagen, en lunch på Nootska Palatset ger intrycket av att tiden stått stilla sedan 1920-talet. Serveringspersonal med strikt hållning raskar snabbt mellan bord och gäster.
Bagare Sébastien Boudet i Söderhallarna driver bageriet Sébastien på Söder. Duracellkaninen personifierad, svårt att vara stilla när jag försöker prata med honom.
-Hur gick det med degblandaren jag såg dig annonsera efter, frågar jag när han svischar förbi med degtråget i famnen?
-Gick inte alls, jag fick köpa en ny från Italien, 80 000:-, hinner han svara innan nästa kund tar hans uppmärksamhet.
Hantverksbagare som för den gamla traditionen att baka med enkla ingredienser framåt. Var det han som återinförde surdegen i Sverige, en fransman? Kom till Sverige år 2000 och blev snabbt en bagare/kock som många svenskar tog till sitt hjärta.
Söderhallarna, finns allt här? Nja, nästan då – kaffe, godis, mat i alla former med mera och massor med folk som ger hela Söderhallarna liv. Sop-köket får mig att haja till – lagar mat på det som andra kasserar, den överblivna tredjedelen. Bra idé, win-win.
ORKARINTE.SE, kan en firma heta så?
– Jodå, vi gör allt som du inte orkar säger reklamen på skåpbilens sida.
Orkar när ni inte orkar – städning, dödsbo & allt möjligt. Ring bara!
Gröna ytor, nja inte rikligt förekommande precis. Hundar måste ju rastas, men var då? Stressad hundägare med två tunna hundar hittar vägen.
Medborgarplatsen, platsen vi möts på. Torg med mat, blommor och möten – glada och arga människor – vi demonstrerar, vi accepterar inte läget längre. Underbart torg som lever. Snart kommer MAX att öppna här också säger en större banderoll på en stenvägg.
Södra Station lyser namnet på en större byggnad, för tankarna till spelet Monopol. Jaha, det finns i verkligheten också.
Ibland blir det trångt i passagerna, brevbärare stressar för att hinna dagens skörd av brev och småpaket innan solen går ned, hantverkare kommer fullastade med verktyg.
Containers fylls med byggavfall. Är det trångt som det kan vara i passagerna under och mellan byggnadsställningar finns ”BIG BAG – STÄLL UT, FYLL UPP, RING BORT” – lyser orange och bjuder många storlekar större än IKEA’s bagar i blått.
Caféer fylls med folk som bara vill vara och ibland vara tillsammans. Många blandade konversationer, det fungerar såväl digitalt som analogt.
Bilar, bilar och bilar. Budbilar och lastbilar. Sopor och tvätt transporteras. Tempot är högt. Lantisen i mig är fascinerad av disciplinen när ljuset slår över till grönt. Självmordskandidater på cykel, nja inte riktigt då, men det får mig att hicka till bara över tempot.
Alla har inte tur i livet, krycka i ena handen och fimp i den andra kombinerat med väska packad för nästa övernattning snett över bröstet. Morfar Ginko, hur fan kan man döpa ett ställe till det? En man som till synes dragits med oturen i livet fumlar med tändaren i ett försök att få fyr på fimpen står framför fönstret till detta näringsställe.
Leif GW Persson ger 2 miljoner till forskning om Alzheimers, en av dagens två löpsedlar i gult.
Rullväskor över stenplattor, den moderna ljudterroristen, finns dessa väskor fortfarande inte att få med gummihjul?
Många vackra stentrappor senare – framme nu. Slussen ja, Nya Slussen är det som gäller nu. Kolingsborg är ersatt av en stor grop bara sådär. Och en mängd med kranar som sträcker sig uppåt mot framtiden.